råskinn

Svenska

Substantiv

Böjningar av råskinn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	råskinn	råskinnet	råskinn	råskinnen
Genitiv	råskinns	råskinnets	råskinns	råskinnens

råskinn n

1. (vardagligt) rå, brutal och (våldsamt) vårdslös person, någon som är (mer eller mindre problematiskt) känslolös i sina handlingar

   2016: Den frystorkade brudgummen: nio berättelser, Margaret Atwood (översatt av Inger Johansson):

   [Detta] innebar att deras tillvaro var befriad från grobianer och råskinn när de skulle börja på universitetet.

   Synonymer: drulle, lymmel, drummel, lurk, grobian

   Jämför: bärsärk

Översättningar

rå, brutal och vårdslös person

• tyska: Rohling ^(de) m