ψυχή

Grekiska

Substantiv

ψυχή (psychí) f

• uttal: /psiˈçi/

1. själ
2. människa
3. själsliga världen
4. mod
5. modig person
6. fjäril

Klassisk grekiska

Substantiv

ψυχή (psukhē) f

• uttal: /pʰsy͜ykʰɛ͜ɛ́/ (attisk grekiska, 500 år fvt.), /pʰsyːkʰéː/ (egyptisk grekiska, 100 fvt.), /ɸsyxí/ (koine, 300-talet), /psyxí/ (bysantinsk grekiska, 900-talet), /psixí/ (konstantinopolitansk grekiska, 1400-talet)

1. liv (tillståndet att vara levande)
2. (poetiskt) livets andetag, livets blod (kroppsliga tillståndet av att leva)
3. själ (den odödliga delen av en person)
4. ande, spöke (själen av en död person)
5. sinne, en varelses tänkande förnuft
6. (ovanligt, utvidgad betydelse från själ) fjäril

Etymologi: Av ψῡ́χω (psū́khō, ”jag blåser”) + -η (-ē).