BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av øy  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ øy øya øyer øyene
Genitiv øys øyas øyers øyenes
Böjningar av øy  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ øy øyen øyer øyene
Genitiv øys øyens øyers øyenes

øy f eller m

  1. ö

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av øy  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ øy øyjĕn øyj’ øyjęn, øyjirn
Dativ   øyjĕnn   øyjum

øy f

  • uttal: /ǿʏ̯ː/, /ɑ́ɪ̯ː/, /ʊ́ɪ̯ː/
  1. ö[1]
    Etymologi: Av fornnordiska øy.
    Sammansättningar: Bjerkøyjĕn, Brendøyjĕn, Býøyjĕn, Digrøyjĕn, Grenøyjĕn, Hindrsøyjĕn, Hułmøyjĕn, Kunuøyjĕn, Langøyjĕn, Maurøyjĕn, Mænnøyjĕn, Múłøyjĕn, Øyjebýjĕn, Sandøyjĕn, Stórbrendøyjĕn

FornnordiskaRedigera

SubstantivRedigera

øy f

  1. ö

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av øy  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ øy øya, øyi øyar, øyer øyane, øyene

øy f

  1. ö

KällorRedigera