Wiktionary

ey

Svenska redigera

Interjektion redigera

ey

  1. (förortsslang) diskurspartikel som används vid direkt tilltal
    2003: Shoo len, Douglas Foley:
    Ey, du kommer inte tro det här men jag har fått jobb len.
    2023: Ett enda skott, Linda Ståhl:
    "Ey, det var inte jag!" sa killen lent och höjde handflatorna i en avvärjande gest och flinade brett.
    2017: Blodsleken, Roberto Saviano (översatt av Ida Andersen):
    ”Ey, killar, vi är inte på lågstadieutflykt nu.”
    Synonymer: asså, hallå, hörru, öh
    Etymologi: Troligtvis direktlån från turkiska ey med samma funktion. Jämför även engelska hey och spanska hey/ey, med samma funktion.

Azerbajdzjanska redigera

Interjektion redigera

ey

  1. diskurspartikel som används vid direkt tilltal

Fornnordiska redigera

Substantiv redigera

ey f

  1. ö
    Etymologi: Av urgermanska *awjō.

Isländska redigera

Substantiv redigera

ey f

  1. ö

Somaliska redigera

Substantiv redigera

ey

  1. (däggdjur) hund

Turkiska redigera

Interjektion redigera

ey

  1. vokativpartikel som används vid direkt tilltal; jämför svenska hörru, hörni, asså, öh, hallå
    Ey ahali! Anlatacaklarımı dikkatlice dinleyin!
    Hörni gott folk! Lyssna noga på vad jag har att säga!
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=ey&oldid=3949278”