ätt

Svenska

Substantiv

Böjningar av ätt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ätt	ätten	ätter	ätterna
Genitiv	ätts	ättens	ätters	ätternas

ätt

1. släkt; ofta de släktingar som härstammar direkt från en person eller familj och som har något slags adlig titel

   Sammansättningar: adelsätt, ättartavla, ättefader, ättestupa

   Besläktade ord: ättling

2. grupp av åtta runor; del av futharken

   Besläktade ord: åtta

Etymologi: Av fornsvenska æt, belagt som runsvenska ᛁᛐ (it) av fornnordiska ætt, av urgermanska *aihtiz.

Homofoner: ett

Översättningar

de släktingar som härstammar direkt från en person eller familj

• bokmål: ætt ^(no) mf
• danska: æt u
• nynorska: ætt f
• polska: ród ^(pl) m, dynastia ^(pl) f kunglig
• tyska: Geschlecht ^(de) n