Svenska

redigera

Substantiv

redigera

ätter

  1. böjningsform av ätt

ätter

  1. (dialektalt) efter
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: etter
Etymologi: Av fornsvenska æptir, av fornnordiska eptir, av urnordiska ᚨᚠᛏᛖᚱ (after), av urgermanska *after

Preposition

redigera

ätter

  1. (dialektalt) efter
    1910: Blekingskt folklif och öfvertro, Karl Nilsson:
    Då flög di på sina hors o’ para[d]te sej två o’ två te’ bre[d]s: först hof riddarne, som skulle ri[d]a före, ätter dom kom talemannen o’ bru’gommen; sen släktinga’ så ätter dom kom di andre, un[d]an för un[d]an allt ätter som di va’ te’, o’ så alldra sist på sladden kom di körans ma’ tråssvagnen; i den åkte spelemännerna o’ dessutom ett stort liggande brännvensänkare.
    2010: Mordet i Hycklinge, Johan Birath:
    Ho’ flyttede te Stockholm ätter skilsmässa’ om ja’ inte minns alldeles galet.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: etter
Etymologi: Av fornsvenska æptir, av fornnordiska eptir, av urnordiska ᚨᚠᛏᛖᚱ (after), av urgermanska *after