ätter
Svenska redigera
Substantiv redigera
ätter
- böjningsform av ätt
Adverb redigera
ätter
- (dialektalt) efter
- Varianter: etter
- Etymologi: Av fornsvenska æptir, av fornnordiska eptir, av urnordiska ᚨᚠᛏᛖᚱ (after), av urgermanska *after
Preposition redigera
ätter
- (dialektalt) efter
- 1910: Blekingskt folklif och öfvertro, Karl Nilsson:
- Då flög di på sina hors o’ para[d]te sej två o’ två te’ bre[d]s: först hof riddarne, som skulle ri[d]a före, ätter dom kom talemannen o’ bru’gommen; sen släktinga’ så ätter dom kom di andre, un[d]an för un[d]an allt ätter som di va’ te’, o’ så alldra sist på sladden kom di körans ma’ tråssvagnen; i den åkte spelemännerna o’ dessutom ett stort liggande brännvensänkare.
- Då flög di på sina hors o’ para[d]te sej två o’ två te’ bre[d]s: först hof riddarne, som skulle ri[d]a före, ätter dom kom talemannen o’ bru’gommen; sen släktinga’ så ätter dom kom di andre, un[d]an för un[d]an allt ätter som di va’ te’, o’ så alldra sist på sladden kom di körans ma’ tråssvagnen; i den åkte spelemännerna o’ dessutom ett stort liggande brännvensänkare.
- 2010: Mordet i Hycklinge, Johan Birath:
- Ho’ flyttede te Stockholm ätter skilsmässa’ om ja’ inte minns alldeles galet.
- Ho’ flyttede te Stockholm ätter skilsmässa’ om ja’ inte minns alldeles galet.
- 1910: Blekingskt folklif och öfvertro, Karl Nilsson: