Se även Runa.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av runa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ runa runan runor runorna
Genitiv runas runans runors runornas
Som förled i sammansättningar används run- eller runo-.

runa

  1. runtecken; en typ av äldre skrivtecken
    Sammansättningar: begreppsruna, bindruna, dalruna, hälsingeruna, isruna, korsarmsruna, kortkvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, orchonruna, runalfabet, runrad, runristare, runskrift, runstav, runsten
    Besläktade ord: runolog, runologi
  2. minnesord över en avliden, dödsruna
  3. dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång
    Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket.
    Etymologi: Av finska runo, av urgermanska *rūnō.
    Sammansättningar: runometer, runosamlare, runosamling, runosång, runosångare
 
Etymologi: Av fornsvenska run (”runa”). Av urgermanska *rūnō f (”hemlighet”).

ÖversättningarRedigera