runa

Se även Runa.

Svenska

Substantiv

Böjningar av runa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	runa	runan	runor	runorna
Genitiv	runas	runans	runors	runornas
Som förled i sammansättningar används run- eller runo-.

runa

1. runtecken; en typ av äldre skrivtecken

   Sammansättningar: begreppsruna, bindruna, dalruna, hälsingeruna, isruna, korsarmsruna, kortkvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, märkesruna, orchonruna, runalfabet, runkalender, runmagi, runrad, runristare, runskrift, runstav, runsten, samstavsruna, skyddsruna, spegelruna, stupruna, vändruna

   Besläktade ord: runolog, runologi

2. minnesord över en avliden, dödsruna
3. dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång

   Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket.

   Etymologi: Av finska runo, av urgermanska *rūnō.

   Sammansättningar: runometer, runosamlare, runosamling, runosång, runosångare

Etymologi: Av fornsvenska run (”runa”), av fornnordiska rún, av urnordiska ᚱᚢᚾᛟ (runo), av urgermanska *rūnō (”hemlighet”).

Översättningar

en typ av äldre skrivtecken

• bokmål: rune mf
• danska: rune ^(da) u
• engelska: rune ^(en)
• finska: riimu ^(fi)
• franska: rune ^(fr) f
• färöiska: rún f
• grekiska: ρούνος m (roúnos)
• isländska: rún ^(is) f
• italienska: runa ^(it) f
• nederländska: rune ^(nl) f
• nynorska: rune f
• polska: runa ^(pl) f
• portugisiska: runa f
• ryska: руна ^(ru) f (rúna)
• slovakiska: runa f
• spanska: runa ^(es) f
• tyska: Rune ^(de) f

se dödsruna

se dikt

Fornsvenska

Verb

runa

1. viska, mumla

   Synonymer: hviska

Substantiv

runa f

1. (femininum) runa, runtecken

   Synonymer: run

   Sammansättningar: runosten