uppbära

Svenska

Verb

Böjningar av uppbära	Aktiv	Passiv
Infinitiv	uppbära	uppbäras
Presens	uppbär	uppbärs (uppbäres)
Preteritum	uppbar	uppbars
Supinum	uppburit	uppburits
Imperativ	uppbär	–
Particip
Presens	uppbärande, uppbärandes
Perfekt	uppburen

uppbära

1. bära upp, hålla uppe

   De yttre sprången betäcks med likartade spetsbågar; anslagen uppbär en skarpkantig rundbåge.

   Karyatider och Atlanter, människoformade pelare och konsoller, som ha att uppbära större eller mindre arkitektoniska eller andra bördor, bör icke anbringas under tyngder, som syns svårare än deras muskler kunna uppbära.

   Se även tesaurus: Lyftning, Stöd, Kraftmedel

2. inhämta, hämta in, insamla, samla in (t.ex. skatt), motta, ta emot (t.ex. lön)

   Sterbhusnotarien har att uppbära och redovisa staden tillkommande bouppteekningsprovision.

   Att uppbära lön, det är ju detsamma som att erkänna sig arbeta och göra nytta åt andra och inte duga till annat, och det går inte för sig i fina världen.

   Av Herrar Schuts & C:o har jag denna dag uppburit full lön för mars månad år 1910, kronor etthundrafemtio (150), som härmed kvitteras.

   Se även tesaurus: Inkomst, Besittningstagande, Mottagande, Förvärv, Samling