Se även Ti och .

Svenska

redigera

Räkneord

redigera

ti

  1. (överkalixmål) tio

Substantiv

redigera

ti (oböjligt)

  1. (musik) en stavelse som används vid solmisation för att representera den sjunde tonen i en durskala
    Varianter: si
    Jämför: do, re, fa, so, la, ti
  2. (västgötska) tid
    1940: Gamlegårdsfôlket: Kulturbilder i fyra akter på västgötadialekt från 1800-talets Bäreberg, sida 8, Anders Johansson:
    Tia ä så långer nôr en sa legga på dä häringa vist.

Albanska

redigera

Pronomen

redigera

ti

  1. du

Bokmål

redigera

Räkneord

redigera

ti

  1. grundtalet tio
 
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

Konjunktion

redigera

ti

  1. (ålderdomligt) ty

Bretonska

redigera

Substantiv

redigera

ti

  1. hus
    Sammansättningar: arc'hanti, karrdi, klañvdi, levrdi, ranndi
    Etymologi: Av urkeltiska *tego-, av urindoeuropeiska *teg-os (”tak, täcke”). Jämför kymriska och korniska chi.

Räkneord

redigera

ti

  1. grundtalet tio
 
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

Kroatiska

redigera

Pronomen

redigera

ti

  1. du

Kymriska

redigera

Pronomen

redigera

ti

  1. du

Portugisiska

redigera

Pronomen

redigera

ti

  1. dig (akusativ)

Serbiska

redigera

Pronomen

redigera

ti

  1. du
    Se även: ти

Ungerska

redigera

Pronomen

redigera

ti

  1. (vardagligt/informellt) ni
    Se även: maguk