Se även Ti och .

Svenska redigera

Räkneord redigera

ti

  1. (överkalixmål) tio

Substantiv redigera

ti (oböjligt)

  1. (musik) en stavelse som används vid solmisation för att representera den sjunde tonen i en durskala
    Varianter: si
    Jämför: do, re, fa, so, la, ti
  2. (västgötska) tid
    1940: Gamlegårdsfôlket: Kulturbilder i fyra akter på västgötadialekt från 1800-talets Bäreberg, sida 8, Anders Johansson:
    Tia ä så långer nôr en sa legga på dä häringa vist.

Albanska redigera

Pronomen redigera

ti

  1. du

Bokmål redigera

Räkneord redigera

ti

  1. grundtalet tio
 
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

Konjunktion redigera

ti

  1. (ålderdomligt) ty

Bretonska redigera

Substantiv redigera

ti

  1. hus
    Sammansättningar: arc'hanti, karrdi, klañvdi, levrdi, ranndi
    Etymologi: Av urkeltiska *tego-, av urindoeuropeiska *teg-os (”tak, täcke”). Jämför kymriska och korniska chi.

Danska redigera

Räkneord redigera

ti

  1. grundtalet tio
 
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

Kroatiska redigera

Pronomen redigera

ti

  1. du

Kymriska redigera

Pronomen redigera

ti

  1. du

Portugisiska redigera

Pronomen redigera

ti

  1. dig (akusativ)

Serbiska redigera

Pronomen redigera

ti

  1. du
    Se även: ти

Ungerska redigera

Pronomen redigera

ti

  1. (vardagligt/informellt) ni
    Se även: maguk