Se även Ti och .

SvenskaRedigera

RäkneordRedigera

ti

  1. (överkalixmål, bondska) tio

SubstantivRedigera

ti (oböjligt)

  1. (musik) en stavelse som används vid solmisation för att representera den sjunde tonen i en durskala
    Varianter: si
    Jämför: do, re, fa, so, la, ti
  2. (västgötska) tid
    1940: Gamlegårdsfôlket: Kulturbilder i fyra akter på västgötadialekt från 1800-talets Bäreberg, sida 8, Anders Johansson:
    Tia ä så långer nôr en sa legga på dä häringa vist.

AlbanskaRedigera

PronomenRedigera

ti

  1. du

BokmålRedigera

RäkneordRedigera

ti

  1. grundtalet tio
 
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

KonjunktionRedigera

ti

  1. (ålderdomligt) ty

BottniskaRedigera

PrepositionRedigera

ti

  1. uti 
    Tinn upp eldĕnn ti spísum!
    Tänd elden i spisen!
    Varianter: (betonad form), uti, úti, útí

BretonskaRedigera

SubstantivRedigera

ti

  1. hus
    Sammansättningar: arc'hanti, karrdi, klañvdi, levrdi, ranndi
    Etymologi: Av urkeltiska *tego-, av urindoeuropeiska *teg-os (”tak, täcke”). Jämför kymriska och korniska chi.

DanskaRedigera

RäkneordRedigera

ti

  1. grundtalet tio
 
Etymologi: Av fornnordiska tíu, av urgermanska *tehun, av urindoeuropeiska *déḱm̥t

KroatiskaRedigera

PronomenRedigera

ti

  1. du

KymriskaRedigera

PronomenRedigera

ti

  1. du

PortugisiskaRedigera

PronomenRedigera

ti

  1. dig (akusativ)

SerbiskaRedigera

PronomenRedigera

ti

  1. du
    Se även: ти

UngerskaRedigera

PronomenRedigera

ti

  1. (vardagligt/informellt) ni
    Se även: maguk