straff

Svenska

Substantiv

Böjningar av straff 1.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	straff	straffet	straff	straffen
Genitiv	straffs	straffets	straffs	straffens

Böjningar av straff 2.-4.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	straff	straffen	straffar	straffarna
Genitiv	straffs	straffens	straffars	straffarnas

straff

1. (juridik) åtgärd som utföres med person som gjort något fel, ofta något som är negativt för personens (omedelbara) välmående; speciellt fängelse, böter, skyddstillsyn eller annat påföljd som utföres med en person som begått ett lagbrott

   Vad är det maximala straffet för fortkörning?

   I en del länder används tortyrliknande straff för homosexualitet.

   1917: Trettiofjärde suran - Saba, Koranen:

   Men dem, som söka nedsätta våra tecken i syfte att betaga dem deras kraft, dessa väntar ett plågsamt straff i all sin gräslighet.

   Sammansättningar: straffmyndig, strafföreläggande

2. (fotboll, bandy, handboll) det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka, kasta eller slå bollen från en bestämd punkt rakt framför målet, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det andra laget begått ett regelbrott i eget straff- eller målområde

   Domare blåste straff efter den mycket vårdslösa tacklingen av backen.

3. (innebandy, ishockey) det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt genom att från spelplanens mittpunkt ta bollen eller pucken och sedan simulera ett friläge där boll- eller puckhållaren ej får dra bollen eller pucken bakåt
4. (basket) det att ena laget får kasta bollen i avsikt att träffa korgen från en fast punkt efter att motståndarna har begått en foul på defensiv planhalva

Synonymer

• (fotboll) straffspark
• (handboll, basket) straffkast
• (ishockey, innebandy, bandy) straffslag

Se även

• (alla sporter) straffläggning

Översättningar

allmänt

• bokmål: straff ^(no) f
• engelska: punishment ^(en); (juridik) penalty ^(en)
• finska: rangaistus ^(fi)
• franska: peine ^(fr) f
• färöiska: revsing f, straffur m
• italienska: pena ^(it) f
• nederländska: straf ^(nl)
• nynorska: straff f
• ryska: наказание ^(ru)
• tyska: Strafe ^(de) f, Bestrafung ^(de)

fotboll

• bokmål: straffe ^(no) m, straffespark n
• engelska: penalty kick ^(en), penalty ^(en)
• franska: penalty ^(fr) m
• färöiska: brotsspark n
• italienska: rigore ^(it) m
• nederländska: strafschop ^(nl), penalty ^(nl)
• nynorska: straffe f, straffespark n
• portugisiska: pênalti ^(pt) m
• tyska: Strafstoß ^(de) m, Elfmeter ^(de) m

Tyska

Adjektiv

Böjningar av straff
Predikativa former
Positiv	straff
Komparativ	straffer
Superlativ	am straffsten
Attributiva former Stark böjning - (utan artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ straffer straffe straffes straffe Genitiv straffen straffer straffen straffer Dativ straffem straffer straffem straffen Ackusativ straffen straffe straffes straffe Komparativ Nominativ strafferer straffere strafferes straffere Genitiv strafferen strafferer strafferen strafferer Dativ strafferem strafferer strafferem strafferen Ackusativ strafferen straffere strafferes straffere Superlativ Nominativ straffster straffste straffstes straffste Genitiv straffsten straffster straffsten straffster Dativ straffstem straffster straffstem straffsten Ackusativ straffsten straffste straffstes straffste Svag böjning - (med bestämd artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ straffe straffe straffe straffen Genitiv straffen straffen straffen straffen Dativ straffen straffen straffen straffen Ackusativ straffen straffe straffe straffen Komparativ Nominativ straffere straffere straffere strafferen Genitiv strafferen strafferen strafferen strafferen Dativ strafferen strafferen strafferen strafferen Ackusativ strafferen straffere straffere strafferen Superlativ Nominativ straffste straffste straffste straffsten Genitiv straffsten straffsten straffsten straffsten Dativ straffsten straffsten straffsten straffsten Ackusativ straffsten straffste straffste straffsten Blandad böjning - (med nyckelord ein, eine, kein osv.) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ straffer straffe straffes straffen Genitiv straffen straffen straffen straffen Dativ straffen straffen straffen straffen Ackusativ straffen straffe straffes straffen Komparativ Nominativ strafferer straffere strafferes strafferen Genitiv strafferen strafferen strafferen strafferen Dativ strafferen strafferen strafferen strafferen Ackusativ strafferen straffere strafferes strafferen Superlativ Nominativ straffster straffste straffstes straffsten Genitiv straffsten straffsten straffsten straffsten Dativ straffsten straffsten straffsten straffsten Ackusativ straffsten straffste straffstes straffsten

straff

1. stram

   Synonymer: stramm, gestrafft