spink

Svenska

Substantiv

Böjningar av spink 1, 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spink	spinken	spinkar	spinkarna
Genitiv	spinks	spinkens	spinkars	spinkarnas

Böjningar av spink 3	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spink	spinket
Genitiv	spinks	spinkets

1. (vardagligt) spinkig person
2. (dialektalt) sparv, fink
3. avfall eller rester som uppstår vid skärning, klippning eller dylikt, särskilt om träsplitter uppkommet vid huggning av ved

   Sammansättningar: spinkeved

   Se även tesaurus: Del, Obetydlighet, Söndring

Engelska

Substantiv

spink

1. bofink

   Synonymer: chaffinch