SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av slicka  Aktiv Passiv
Infinitiv slicka slickas
Presens slickar slickas
Preteritum slickade slickades
Supinum slickat slickats
Imperativ slicka
Particip
Presens slickande, slickandes
Perfekt slickad

slicka

  1. (transitivt, intransitivt, reflexivt: slicka sig) dra tungan längs något, speciellt för att få i sig vätska från föremålets yta
    Synonymer: slätjå (orsamål)
    Slickade han glassen?
    Han slickade sig om munnen.
    Hunden slickade mig i ansiktet.
    När hon ätit klart slickade hon bort grädden som fastnat runt munnen.
    Fraser: (partikelverb) slicka av, slicka bort, slicka i sig, slicka ut
    Vanliga konstruktioner: slicka (på) ngt
    Fraser: (konkreta) slicka rent, slicka sol, slicka sig om läpparna/munnen
    Fraser: (idiom) slicka sig om munnen, slicka sina sår
    Sammansättningar: slickepinne
    Etymologi: Av fornsvenska slikka, av medellågtyska slicken. Det inhemskt nordiska ordet är fornsvenska slekia, av fornnordiska sleikja (varav även isländska och färöiska sleikja). Ytterst av en urindoeuropeisk rot, med släktingar i andra språk.
    Besläktade ord: slick, slickare, slickeri

ÖversättningarRedigera