SvenskaRedigera

AdjektivRedigera

tunga

  1. böjningsform av tung

SubstantivRedigera

Böjningar av tunga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tunga tungan tungor tungorna
Genitiv tungas tungans tungors tungornas

Som förled i sammansättningar används tung- eller tungo-.

tunga

  1. (anatomi) den mjuka och böjliga kroppsdel som befinner sig inuti munnen, och med vilken dels maten flyttas så att den kan sväljas, och dels smak förnimms
    Hos människan spelar tungan dessutom avgörande roll för talproduktionen.
    Meronymer: tungben, tungrygg, tungrot, tungspets
    Sammansättningar: kotunga
  2. (överfört, ålderdomligt) språk
    Sammansättningar: tungomål
  3. (överfört) långsmalt föremål
    Sammansättningar: landtunga
  4. (överfört) om fjädrande metall
  5. (fiskar) sorts plattfisk
    Hyponymer: bergtunga, rödtunga, sjötunga
  6. plös; den del av skon som befinner sig mellan snörningen och ovansidan av foten  
 
Etymologi: Av fornsvenska tunga, av fornnordiska tunga, av urgermanska *tungōn. Ytterst av urindoeuropeiska *dn̥ǵʰwéh₂s. Besläktat med isländska tunga, tyska Zunge, engelska tongue, latinska lingua (varav franska langue, italienska lingua, spanska lengua, portugisiska língua), urslaviska *(j)ęzykъ (polska język, ryska язык).
Sammansättningar: eldtunga

FraserRedigera

ÖversättningarRedigera

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

tunga

  1. tunga, organ i munnen
  2. språk, tal

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av tunga  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tunga tungan tungur tungurnar
Ackusativ tungu tunguna tungur tungurnar
Dativ tungu tungunni tungum tungunum
Genitiv tungu tungunnar tungna tungnanna

tunga

  1. tunga, organ i munnen
  2. språk
    Synonymer: mál, tungumál
  3. halvö