harm

Svenska

Substantiv

Böjningar av harm	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harm	harmen
Genitiv	harms	harmens

harm

1. (ålderdomligt) skada; grunden för sammansättningen harmlös
2. förnärmelse, grämelse, ilska (över en åsamkad skada)

   1842: Rosen på Tistelön, Emilie Flygare-Carlén:

   Haraldsson vinkade åt Gabriella att hålla sig fullkomligt stilla. Därefter höjde han långsamt geväret, då, till hans obeskrivliga harm och förvåning ett skott lossades från en sten nedanom klippan.

Översättningar

1. ålderdomligt skada

• tyska: Harm ^(de) m, Gram ^(de) m, Kummer ^(de) m

2. grämelse, ilska (över en åsamkad skada)

• polska: oburzenie ^(pl) n, złość ^(pl) f, gorycz ^(pl) f, uraza ^(pl) f
• tyska: Verdruss ^(de) m, Ärger ^(de) m, Unmut ^(de) m

Engelska

Substantiv

Böjningar av harm	Singular	Plural
Nominativ	harm	harms
Genitiv	harm's	harms'

harm

1. skada, ont

   Synonymer: injury; hurt; damage; detriment; misfortune

2. något som orsakar skada eller ont

Verb

Böjningar av harm	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	harm	harms	harm
Preteritum	◀	harmed	▶
Perfektparticip	◀	harmed	▶
Presensparticip	◀	harming, vard. harmin'	▶

harm

1. skada, göra illa

Besläktade ord

• harmer
• harmful
• harmless
• harmlessness
• out of harms way
• self-harm
• unharmed