SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av harm  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ harm harmen
Genitiv harms harmens

harm

  1. (ålderdomligt) skada; grunden för sammansättningen harmlös
  2. förnärmelse, grämelse, ilska (över en åsamkad skada)
    1842: Rosen på Tistelön, Emilie Flygare-Carlén:
    Haraldsson vinkade åt Gabriella att hålla sig fullkomligt stilla. Därefter höjde han långsamt geväret, då, till hans obeskrivliga harm och förvåning ett skott lossades från en sten nedanom klippan.

ÖversättningarRedigera

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av harm  Singular Plural
Nominativ harm harms
Genitiv harm's harms'

harm

  1. skada, ont
    Synonymer: injury; hurt; damage; detriment; misfortune
  2. något som orsakar skada eller ont

VerbRedigera

Böjningar av harm  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens harm harms harm
Preteritum harmed
Perfektparticip harmed
Presensparticip harming, vard. harmin'

harm

  1. skada, göra illa

Besläktade ordRedigera