söndring

Svenska

Substantiv

Böjningar av söndring	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	söndring	söndringen	söndringar	söndringarna
Genitiv	söndrings	söndringens	söndringars	söndringarnas

söndring u

1. splittring, osämja, det att söndra eller söndras

   1829: Hälsning till Adam Oehlenschläger, Esaias Tegnér:

   Söndringens tid är förbi — och hon borde ej funnits i andens fria, oändliga värld.

   Ondskan, kärlekslöshet en och söndringen i det egna hjärtat och i våra egna liv äro våra närmaste och farligaste fiender.

   Att emellan makar, som äro tvedrägtiga till sinnena i följd af åtskilliga orsaker, förekomma omskiftande oenigheter och förtroligheter, söndringar och förbindelser, ja trätor och förlikningar, således återförsoningar, äfvensom att skenbara vänskaper återförsona, är i verlden bekant.

   Se även tesaurus: Irrlära, Ovänskap, Tvedräkt, Försämring, Oenighet, Spridning, Avbrott

   Se även tesaurus: Oordning, Splittring, Löshet, Söndring, Saknad av samhörighet

Översättningar

splittring, osämja, det att söndra eller söndras

• danska: søndring u, splittelse u, adskillelse u, sønderdeling u, ødelæggelse u
• engelska: division ^(en), dividing ^(en), severance ^(en), disseverance ^(en), disunion ^(en), rupture ^(en), dismemberment ^(en), discord ^(en), dissension ^(en), schism ^(en)
• franska: division ^(fr) f, scission ^(fr) f, séparation ^(fr) f, rupture ^(fr) f, désunion ^(fr) f, dissension ^(fr) f, dissidence ^(fr) f, schisme ^(fr) m
• ryska: раздо́ры, раско́л ^(ru) m, распа́д ^(ru) m
• tyska: Zwiespalt ^(de) m, Entzweiung f, Sonderung f, Trennung ^(de) f, Bruch ^(de) m, Spaltung ^(de) f