Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av söndring  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ söndring söndringen söndringar söndringarna
Genitiv söndrings söndringens söndringars söndringarnas

söndring u

  1. splittring, osämja, det att söndra eller söndras
    1829: Hälsning till Adam Oehlenschläger, Esaias Tegnér:
    Söndringens tid är förbi — och hon borde ej funnits i andens fria, oändliga värld.
    Ondskan, kärlekslöshet en och söndringen i det egna hjärtat och i våra egna liv äro våra närmaste och farligaste fiender.
    Att emellan makar, som äro tvedrägtiga till sinnena i följd af åtskilliga orsaker, förekomma omskiftande oenigheter och förtroligheter, söndringar och förbindelser, ja trätor och förlikningar, således återförsoningar, äfvensom att skenbara vänskaper återförsona, är i verlden bekant.
    Se även tesaurus: Irrlära, Ovänskap, Tvedräkt, Försämring, Oenighet, Spridning, Avbrott
    Se även tesaurus: Oordning, Splittring, Löshet, Söndring, Saknad av samhörighet

Översättningar

redigera