Svenska

redigera

Substantiv

redigera

ruska

  1. avhuggen gren med mindre grenar med barr eller löv
    Synonymer: kvast, kvist

Översättningar

redigera
Böjningar av ruska  Aktiv Passiv
Infinitiv ruska ruskas
Presens ruskar ruskas
Preteritum ruskade ruskades
Supinum ruskat ruskats
Imperativ ruska
Particip
Presens ruskande, ruskandes
Perfekt (ruskad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

ruska

  1. (även reflexivt: ruska sig) föra något/någon hastigt fram och tillbaka; (även överfört)
    Synonymer: skaka
    Vanliga konstruktioner: ruska ngt, ruska i ngt
    Konduktören ruskade i dörren för att se om den var riktigt stängd.
    Jag såg ett par möss vid utelängan som ruskade sig i regnet.
    Fraser: (partikelverb) ruska av sig, ruska om, ruska upp
    Hon ruskade av sig nervositeten och steg in på sin nya arbetsplats för första gången.
    Krisen i Grekland har ruskat om aktie- och valutamarknaden.
    Fraser: (konkreta) ruska på huvudet; ruska på sig
    Jag såg hur han frågande tittade på mig men bara ruskade på huvudet.
    Hunden reste sig, ruskade på sig, och sprang in i buskarna.
    Fraser: ruska tupp, ruska liv
  2. vara otrevligt väder, exempelvis regnigt, dimmigt
    Ute har det ruskat och regnat, varit grått och vått hela dagen.
    Besläktade ord: rusk, ruskig

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av ruska  Singular Plural   Singular Plural
Grammatiskt
Nominativ ruska ruskat Ackusativ 1 ruska ruskat
Ackusativ 2 ruskan ruskat
Genitiv ruskan ruskien, (ruskain) Partitiv ruskaa ruskia
Lokativ (intern) Lokativ (extern)
Inessiv ruskassa ruskissa Adessiv ruskalla ruskilla
Elativ ruskasta ruskista Ablativ ruskalta ruskilta
Illativ ruskaan ruskiin Allativ ruskalle ruskille
Essiv Marginell
Essiv ruskana ruskina Instruktiv ruskin
Exessiv ruskanta ruskinta Abessiv ruskatta ruskitta
Translativ ruskaksi ruskiksi Komitativ (ruskineen)?

ruska

  1. höstfärger
    Se även: ruskea