rött

Svenska

Substantiv

Böjningar av rött
neutrum	Singular
Nominativ	rött
Genitiv	rötts

 

rött

 

rött (lite mörkare)

rött

1. (färger) röd färg; samma eller liknande färg som blod eller jordgubbar har; färg liggande ytterst i regnbågen och övergående i orange på den inre sidan; färg med frekvens 405...480 THz i det elektromagnetiska spektret; grundfärg i diverse färgsystem; kulört grundfärg i systemet NCS; färgen som ibland associeras med bland annat fara, förbud, eller kommunismen

   Du klär väldigt bra i rött.

   Etymologi: Substantiverat adverb.

   Hyperonymer: grundfärg

2. rött vin

Översättningar

röd färg

• asturiska: bermeyu ^(ast) m, colloráu ^(ast), encarnáu ^(ast)
• engelska: red ^(en), red ^(en) colour ^(en), red ^(en) color ^(en)
• esperanto: ruĝo, ruĝa ^(eo) koloro
• franska: rouge ^(fr) m
• indonesiska: merah ^(id), warna ^(id) merah ^(id)
• japanska: 赤 ^(ja) (あか ^(ja), aka), 赤色 ^(ja) (あかいろ, akairo, せきしょく, sekishoku), レッド (reddo)
• tyska: Rot ^(de) n

Adjektiv

Böjningar av rött 3		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	rött
	Neutrum	rött
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	rötta
Plural		rötta
		Predikativt
Singular	Utrum	rött
	Neutrum	rött
Plural		rötta
Kompareras inte.
Adverbavledning		–

rött

1. böjningsform av röd
2. böjningsform av rödd
3. variant av rötad, utsatt för rötning; perfektparticip av röta

   Bastet av dessa villor, när de rätteligen rötta blivit, är lika starkt som av någon annan växt.

Verb

rött

1. böjningsform av röta
2. böjningsform av rödja