Se även Orange.

Svenska

redigera

Adjektiv

redigera
Böjningar av orange  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum orange orangare, orangeare  
Neutrum orange, orangt, oranget
Bestämd
singular
Maskulinum orange orangast, orangeast
Alla orange, oranga, orangea
Plural orange, oranga, orangea
  Predikativt
Singular Utrum orange orangare, orangeare orangeast
Neutrum orange, orangt, oranget
Plural orange, oranga, orangea
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning orange, orangt, oranget
Not:I talspråk böjs adjektivet men i skrift behåller det ibland oböjd form.
 
orange

orange

  • uttal: ʊˈranʃ eller ʊˈraŋʃ (i utrum)
    ʊˈranʃt eller ʊˈraŋʃt (i neutrum)
    ʊˈranʃe eller ʊˈraŋʃe (i maskulinum)
    ʊˈranʃa eller ʊˈraŋʃa (i bestämd form och plural)
  1. som har en färg mellan rött och gult (som ofta förknippas med apelsiner)
    Ser du den orangea katten? Det är den som brukar rivas.
    Synonymer: brandgul
    Etymologi: Om apelsin från 1540; stavningen orange sedan 1654. Om färgen från 1791. Av franska orange via medeltidslatin pomum de orenge från italienska arancia; formen ändrad i anslutning till franska or, "guld". Av aurantia (jämför nylatin pomum aurantium, och pomerans), av äldre narancia (dialektalt venetianskt naranza); bortfallet av n- beror på förväxling med obestämd artikel una eller genom anslutning till auro, "guld". Antingen via spanska naranja eller direkt från arabiska نارنج (nāranj), från persiska نارنگ (nārang), från sanskrit नारङ्ग (nāraṅga, ”apelsinträd”).[1][2] Ytterst troligen från ett dravidiskt språk, jämför naarinja på telugu och nāram på tamil, med rotbetydelsen "väldoftande".
    Se även tesaurus: Orange, Växt, Trindhet

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera

orange (oböjligt)

  • uttal: ʊˈranʃ eller ʊˈraŋʃ
  1. färg som uppstår om man blandar rött och gult (och som återfinns på bland annat apelsiner)
  2. (ålderdomligt) apelsin

Översättningar

redigera

Adjektiv

redigera

orange

  1. orange

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av orange  Singular Plural
Nominativ orange oranges
Genitiv orange's oranges'

orange

  1. apelsin
  2. apelsinträd
  3. orange
    Sammansättningar: international orange
 
Etymologi: Sedan omkring år 1300, från fornfranska orenge (se vidare ovan).[2]

Adjektiv

redigera

orange (kompareras med more och most)

  1. orange

Franska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av orange 1. Singular Plural
Femininum orange oranges
Böjningar av orange 2. Singular Plural
Maskulinum orange oranges

orange

  1. (frukter) apelsin
    J’ai envie de manger une orange.
  2. (färger) orange

Adjektiv

redigera
Böjningar av orange  Singular Plural
Maskulinum orange orange
Femininum orange orange
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

orange (oböjligt)

  1. orange
    Les carottes sont orange.

Adjektiv

redigera

orange

  1. orange
     

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "orange", läst 2009-04-15
  2. 2,0 2,1 Online Etymology Dictionary: "orange", läst 2009-04-15