Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av påbud  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ påbud påbudet påbud påbuden
Genitiv påbuds påbudets påbuds påbudens

bud

  1. något som påbjuds; uppmaning till någon att göra något (med strikt förväntan om lydnad)
    Synonymer: dekret, ukas
    Antonymer: förbud
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1541.[1] Jämför dock fornsvenska abudh med samma betydelse.[2]
    Besläktade ord: påbjuda
    Sammansättningar: påbudsmärke, påbudsskylt

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "påbud"
  2. Ordbok över svenska medeltidsspråket: supplement (1925-1973) "abudh".