Svenska

redigera
Böjningar av påbjuda  Aktiv Passiv
Infinitiv påbjuda påbjudas
Presens påbjuder påbjuds (påbjudes)
Preteritum påbjöd påbjöds
Supinum påbjudit påbjudits
Imperativ påbjud
Particip
Presens påbjudande, påbjudandes
Perfekt påbjuden

påbjuda

  1. uttrycka påbud, införa en ny regel, lag eller förordning på eget initiativ, men med behörighet att göra så
    Synonymer: dekretera, kräva
    Besläktade ord: påbud
    Kungen påbjöd att alla skulle få tillhöra vilken tro de ville
  2. (om en regel eller en lag) anmana, bestämma, befalla, beordra, uppmana
    Lagen påbjuder att ingen ska bli trakasserad på grund av sin tro

Användning

redigera
  • Notera skillnaden mellan betydelserna: i (1) införs en ny lag av någon behörig; i (2) talas om vad en given lag säger i en viss fråga.

Översättningar

redigera