omänniska

Svenska

Substantiv

Böjningar av omänniska	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	omänniska	omänniskan	omänniskor	omänniskorna
Genitiv	omänniskas	omänniskans	omänniskors	omänniskornas

omänniska u

1. (nedsättande) person som agerar på ett så vidrigt och känslolöst sätt att denne uppfattas omänsklig, person som saknar mjuka värden som barmhärtighet och medmänsklighet

   1906 (2 apr): Se människan. (Karlskrona Weckoblad):

   Alla andra voro mer eller mindre omänniskor, låga simpla, fega, hämdgiriga, mordlystna själar, hos hvilka slocknat eller af lidelserna tillbakaträngts äfven de naturligaste hänsyn till rättvisa och billighet.

   1961: Gryningen till en ny tid: ur mina memoarer, Olof Aschberg:

   Soldater, låt er inte imponeras av omänniskor, män som föraktar er och gör er till slavar, uniformerar hela livet för er, kommenderar er vad ni ska göra, vad ni ska tänka och vad ni ska känna, som exercerar er, behandlar er som kreatur, sätter er på svältkost [...]

   1969: Mannen med trätavlorna, Björn-Erik Höijer:

   En människa gör inte så här, far. Men kanske - en omänniska!

   Se även tesaurus: Usling, Hjärtlöshet, Ogärningsman, Illvilja

2. (fiktiva karaktärer) beteckning för fantasivarelser med människolik karaktär men som dock inte tillhör människorna

   2020: Föraktets tid, Andrzej Sapkowski (översatt av Tomas Håkanson):

   »Så, det är alltså dvärgar och andra omänniskor som får betala för kampanjen mot Scoia'tael ute i skogarna«, nickade trollkvinnan.

   Hyponymer: alv, dvärg, vätte

   Jämför: halvmänniska

Besläktade ord: omänsklig, omänsklighet

Översättningar

person som agerar på ett så vidrigt och känslolöst sätt att denne uppfattas omänsklig, person som saknar mjuka värden som barmhärtighet och medmänsklighet

• tyska: Unmensch ^(de) m

beteckning för fantasivarelser med människolik karaktär men som dock inte tillhör människorna