vätte

Se även vatte och vætte.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vätte	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vätte	vätten	vättar	vättarna
Genitiv	vättes	vättens	vättars	vättarnas

vätte u

1. (skandinavisk folktro) underjordiskt, småvuxet och gråklätt väsen som gärna bosätter sig i anslutning till människor under byggnaderna på deras gårdar

   Etymologi: Av fornsvenska vætter.

   Sammansättningar: bergsvätte, bolvätte, jordvätte, julvätte, landvätte, menvätte, ovätte, skogsvätte, släktvätte

   Jämför: jordbyggare, pyssling, vittra

Översättningar

underjordiskt, småvuxet och gråklätt väsen som gärna bosätter sig i anslutning till människor under byggnaderna på deras gårdar

• engelska: goblin ^(en), gnome ^(en)
• tyska: Erdgeist m, Wicht m

Verb

vätte

1. böjningsform av väta