Se även nyckel-.

Wikipedia har en artikel om:
nyckel

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av nyckel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ nyckel nyckeln nycklar nycklarna
Genitiv nyckels nyckelns nycklars nycklarnas

nyckel

  1. redskap, vanligen av metall, avsett för att öppna och stänga ett mekaniskt lås; redskap för att låsa och öppna utrymmen
    1879 August Strindberg: Röda rummet Borg tog fram en nyckel, öppnade glasdörren och gick in.
    Hyponymer: badrumsnyckel, bastunyckel, bilnyckel, cykelnyckel, dagboksnyckel, dörrnyckel, förrådsnyckel, garderobsnyckel, hemnyckel, jobbnyckel, kassaskåpsnyckel, källarnyckel, skåpsnyckel, toalettnyckel, trekantsnyckel
    Sammansättningar: nyckelband, nyckelbricka, nyckelhål, nyckelkedja, nyckelknippa, nyckelring, nyckelskåp, nyckeltagg
  2. (kryptografi, utvidgat från (1.), kortform för) kryptonyckel; en mindre mängd information (numera bits, tidigare även siffror, bokstäver, placering, ...) som används vid kryptering; redskap för att låsa och öppna information
    Sammansättningar: betanyckel, kryptonyckel, nyckellängd, nyckelutlämning
    Fraser: privat nyckel, öppen nyckel
  3. (abstrakt, överfört av (1.) och (2.)) någonting abstrakt som kan öppna upp något eller som är ett (abstrakt) verktyg för att komma åt något
    1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Sven Hedin:
    Det kändes som om jag gick och bar nyckeln till sagornas och äventyrens länder i min ficka.
    Sammansättningar: nyckelvittne
  4. verktyg för att vrida runt någonting som själv är svårt att gripa, till exempel en skruv, eller att dra upp en uppdragbar maskin, till exempel ett mekaniskt ur, eller en uppdragbar leksak
    Hyponymer: blocknyckel, brandpostnyckel, ekernyckel, elementnyckel, fast nyckel, fatnyckel, fyrkantnyckel, fönsternyckel, haknyckel, hexnyckel, hjulbultnyckel, hylsnyckel, insexnyckel, klonyckel, kombinyckel, låsnyckel, momentnyckel, oljepluggnyckel, ringnyckel, sexkantnyckel, skiftnyckel, skridskonyckel, skruvnyckel, splinesnyckel, tolvkantnyckel, torxnyckel, tändstiftnyckel, u-nyckel, universalnyckel, urnyckel
  5. (musik, kommunikation) knapp eller tangentmusikinstrument, till exempel klaver, nyckelharpa; knapp eller tangent i vissa andra sammanhang; kortform för telegraferingsnyckel och telegrafnyckel
    Sammansättningar: nyckelharpa
  6. någon av de orkidéarter inom släktet nycklar Orchis
 
Sammansättningar: nyckelben, nyckelpiga, nyckelroman, nyckeltal
Etymologi: Av fornsvenska nykil, äldre lykil. Jämför isländska lykill (yngre: nykill), norska nøkkel, nykel, lykel, äldre danska nøgel, danska nøgle, danska dialektala løgle. Av urnordiska *lukila-, med instrumentalsuffixet -il, av urgermanska *lūkan (”stänga”).[1] Besläktat med engelska lock, svenska lucka.

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk etymologisk ordbok: "nyckel"