språk: svenska, ordklass: substantiv, problem: som i "lock och pock" - det att locka till sig (ungefär)

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av lock  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lock locket lock locken
Genitiv locks lockets locks lockens

lock n

  1. fenomen då man upplever nedsatt hörsel  
    Vanliga konstruktioner: slå lock för öronen
  2. del av en behållare som används som förslutningsanordning eller hölje, oftast genom att helt täcka öppningen till behållaren
    Sammansättningar: brunnslock, kistlock, kloaklock


Böjningar av lock  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lock locken lockar lockarna
Genitiv locks lockens lockars lockarnas

lock u

  1. samling kurvade hårstrån
    Etymologi: Av fornsvenska lokker, av fornnordiska lokkr, varav även danska lok. Av urgermanska *lukkaz, av urindoeuropeiska *lugnó-, till urindoeuropeiska *lewg- ("att böja"). Kognat med fornengelska locc. Det har teoretiserats om att ordet är besläktat med det gotiska verbet *𐌻𐌿𐌺𐌰𐌽 (*lukan, "att stänga") i dess ålderdomliga betydelse "att tygla".
    Besläktade ord: locka, lockig
    Sammansättningar: hårlock, korkskruvslock, silverlock

Se även

redigera

Översättningar

redigera

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av lock  Singular Plural
Nominativ lock locks
Genitiv lock's locks'

lock

  1. lås, låsanordning
  2. (väg- och vattenbyggnad) sluss; bassäng med variabelt vattenstånd
Böjningar av lock  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens lock locks lock
Preteritum locked
Perfektparticip locked
Presensparticip locking, vard. lockin'

lock

  1. låsa
    Antonymer: unlock