mähä

Svenska

Substantiv

Böjningar av mähä	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mähä	mähäet, vard. mähät	mähän	mähäna
Genitiv	mähäs	mähäets, vard. mähäts	mähäns	mähänas

mähä

• uttal: 'mä:,hä:

1. (vardagligt) beskedlig stackare, viljelös person

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1582. Av ljudhärmande ursprung, ursprungligen om hur fåren låter. Se även bräka.

   Se även: toffel

   Se även tesaurus: Stympare, Lättnarrad, Dumhuvud, Oförstånd, Oförnuft

Översättningar

beskedlig stackare, viljelös person

• bokmål: mehe n
• polska: ciamajda ^(pl) f, safanduła ^(pl) f, niedołęga ^(pl) f, oferma ^(pl) f

Finska

Substantiv

mähä

1. mähä