Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av toffel 1 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ toffel toffeln tofflor tofflorna
Genitiv toffels toffelns tofflors tofflornas
Böjningar av toffel 2-3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ toffel toffeln tofflar tofflarna
Genitiv toffels toffelns tofflars tofflarnas

toffel

  1. en enklare sko för innebruk, ofta utan hälkappa
    Varianter: toffla (dialektalt)
    Jämför: mockasin, ladda
    Sammansättningar: filttoffel, foppatoffel, morgontoffel, pantoffel, toffeldjur, trätoffel
  2. toffelhjälte; person (vanligen man) som inte kan stå upp för sig själv, vanligen mot en kvinna
    Varianter: tofflare
  3. (vardagligt, nedsättande) person (oftast av manligt kön) som aldrig kan säga nej till sin partner
    Hans kompisar tyckte att han var en toffel som tillbringade all sin tid med flickvännen i stället för att umgås med grabbarna.
    Varianter: tofflare
    Besläktade ord: toffla
    Sammansättningar: toffelhjälte

Användning redigera

Formen "toffla" är ursprungligen en dialektal variant. Dock är det denna form som fått stå för pluralformen, då den rikssvenska pluralformen "tofflar" trängts undan.[1]

Etymologi redigera

Belagt i svenskan sedan 1525, via lågtyska av franska pantoufle (jämför pantoffel).

Översättningar redigera

Källor redigera