toffel

Svenska

Substantiv

Böjningar av toffel 1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	toffel	toffeln	tofflor	tofflorna
Genitiv	toffels	toffelns	tofflors	tofflornas

Böjningar av toffel 2-3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	toffel	toffeln	tofflar	tofflarna
Genitiv	toffels	toffelns	tofflars	tofflarnas

toffel

1. en enklare sko för innebruk, ofta utan hälkappa

   Varianter: toffla (dialektalt)

   Jämför: mockasin, ladda

   Sammansättningar: filttoffel, foppatoffel, morgontoffel, pantoffel, toffeldjur, trätoffel

2. toffelhjälte; person (vanligen man) som inte kan stå upp för sig själv, vanligen mot en kvinna

   Varianter: tofflare

3. (vardagligt, nedsättande) person (oftast av manligt kön) som aldrig kan säga nej till sin partner

   Hans kompisar tyckte att han var en toffel som tillbringade all sin tid med flickvännen i stället för att umgås med grabbarna.

   Varianter: tofflare

   Besläktade ord: toffla

   Sammansättningar: toffelhjälte

Användning

Formen "toffla" är ursprungligen en dialektal variant. Dock är det denna form som fått stå för pluralformen, då den rikssvenska pluralformen "tofflar" trängts undan.

Etymologi

Belagt i svenskan sedan 1525, via lågtyska av franska pantoufle (jämför pantoffel).

Översättningar

enklare sko

• bokmål: tøffel ^(no) m
• engelska: slipper ^(en)
• portugisiska: pantufa ^(pt)
• tyska: Pantoffel ^(de) m

toffelhjälte

• bokmål: tøffelhelt ^(no) m
• tyska: Pantoffelheld ^(de) m

person som aldrig kan säga nej

• portugisiska: capacho ^(pt) m
• spanska: calzonazos ^(es) m, planchabragas ^(es) m
• tyska: Weichei ^(de) n