landstigning

Svenska

Substantiv

Böjningar av landstigning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	landstigning	landstigningen	landstigningar	landstigningarna
Genitiv	landstignings	landstigningens	landstigningars	landstigningarnas

landstigning u

1. (sjöfart, militärt) det att stiga i land, att landstiga; i synnerhet om militär trupp

   Under båda landstigningarna förlorade svenskarna omkring 800 man.

   Intet exemplar av denna art sågs vid landstigningarna på Asiens nordkust under hösten 1878.

   Det rådde även ett ovanligt liv uppe på däcket, allting skulle ordnas till landstigningen, ångvincharna arbetade, järnkättingarna rasslade, förtöjningskablarna ordnades, det var ett liv och en brådska vart man vände blicken.

   Synonymer: landning

   Sammansättningar: landstigningsförsök

   Jämför: landgång

   Se även tesaurus: Ankomst, Närmande

Översättningar

det att stiga i land, att landstiga

• tyska: Landung ^(de) f, Anlandgehen n