kvällning

Svenska

Substantiv

Böjningar av kvällning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kvällning	kvällningen
Genitiv	kvällnings	kvällningens

kvällning u

1. stund på dygnet då mörkret faller; kväll, afton

   Synonymer: mörkrets inbrott, nattfall, solbärgning, solfall

   Besläktade ord: kväll, kvällas

   Jämför: skymning

   Användning: Ej att förväxla med kväljning.