nattfall

Se även náttfall.

Svenska

Substantiv

Böjningar av nattfall	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nattfall	nattfallet
Genitiv	nattfalls	nattfallets

nattfall n

1. (litterärt, mindre vanligt) skymning; övergång från dagsljus till nattens mörker

   1972: -och ingen saknade dem, Albert Olsson:

   Färden gick långsamt men de kom dock fram till Eriksholm före nattfallet.

   2009: Nya lovtal, Per Wästberg:

   Metaforerna myllrar, och så blir det stilla som på en vattenyta i nattfallet.

   Synonymer: kvällning