kil

Se även -kil.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kil	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kil	kilen	kilar	kilarna
Genitiv	kils	kilens	kilars	kilarnas

kil

1. verktyg bestående av järn eller trä eller dylikt med två gränsytor i spetsig vinkel mot varandra

   Sammansättningar: klyvkil

2. (ålderdomligt, slang) barn

Översättningar

spetsigt verktyg

• bokmål: kile ^(no) m
• engelska: wedge ^(en)
• isländska: fleygur ^(is) m
• ryska: клин ^(ru) m
• tyska: Keil ^(de) m

Volapük

Räkneord

kil

1. tre