Se även kil.

Fornsvenska redigera

Efterled redigera

-kil m

  1. nordisk namnled som bildar manliga personnamn
    Etymologi: Av den äldre efterleden -kætil, till det fornsvenska kætil ("kittel", i namn troligen särskilt om "hjälm"). På fornvästnordiska ketill. Identiskt med förleden Kætil-.
    Vanliga konstruktioner: Hemkil, Runkil, Stenkil, Thorkil, Thørkil, Æskil.