item

Svenska

Substantiv

Böjningar av item	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	item	itemet	item	itemen
Genitiv	items	itemets	items	itemens

item

• uttal: /ˈaɪtəm/ (betydelse 1.)
• uttal: /ˈi:tem/ (betydelse 2.)
• uttal: /ˈɪtem/ (betydelse 2.)

1. punkt (på en lista eller dylikt); nummer; post (punkt i bokföring)

   Etymologi: Av engelska item.

2. (arkaiskt) likaså, likaledes, vidare

   Etymologi: Ytterst från latinska item (”likaledes, även”).

Engelska

Substantiv

Böjningar av item	Singular	Plural
Nominativ	item	items
Genitiv	item's	items'

item

• uttal: /ˈaɪtəm/

1. punkt (på en lista eller dylikt); nummer; post (punkt i bokföring)
2. sak, föremål; artikel; komponent

   item of clothing - "klädesplagg"

Etymologi: Från latinska item (”likaså, också”); i engelskan sedan 1398, ursprungligen med bevarad betydelse. Betydelseförändringen till det nuvarande substantivet är belagt sedan 1561, med grund i att ordet användes inledande vid nya punkter på listor.

Latin

Adverb

item

1. också, likaledes, likaså