ombrytning

Svenska

Substantiv

Böjningar av ombrytning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ombrytning	ombrytningen	ombrytningar	ombrytningarna
Genitiv	ombrytnings	ombrytningens	ombrytningars	ombrytningarnas

ombrytning

1. (typografi) uppdelning i sidor eller tidningsspalter av en text som är satt i löpande följd

   Se även: radbrytning

Översättningar

uppdelning i sidor eller tidningsspalter av en text som är satt i löpande följd

• tyska: Umbruch ^(de) m