horst

Svenska

Substantiv

Böjningar av horst	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horst	horsten	horstar	horstarna
Genitiv	horsts	horstens	horstars	horstarnas

horst

• uttal: hɔʂt

1. bergsparti som till följd av förkastning kommit att ligga högre än omgivningen (t ex Omberg)

   Etymologi: Av tyska Horst.

Adverb

horst

1. (jämtska) var
2. (jämtska) vart

Etymologi: Av fornjämtska hvarstaðis.