Bokmål

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av helle  Singular Plural
maskulinum & femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hella, hellen heller hellene
Genitiv helles hellas, hellens hellers hellenes

helle mf

  1. häll (platt sten)

helle

  1. luta, slutta, vara sned, böja (sig)
    Terrenget heller mot sjøen.
    Terrängen sluttar mot sjön.
    Synonymer: bøye, lene, lute, skråne
  2. hälla, fylla, tömma
    Helle bensin på tanken.
    Hälla bensin i tanken.
    Synonymer: slå, tømme

Interjektion

redigera

helle

  1. (lekar) pax, tjing; utrop för att skydda sig

Substantiv

redigera
Böjningar av helle 2,3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hellen heller hellerne
Genitiv helles hellens hellers hellernes

helle u

  1. (lekar) bo, fristad; skyddad plats där man inte får bli tagen
    Synonymer: hellested
    Etymologi: Verbet 'helle sig' kommer av hellige, att helga sig, tillförsäkra sig, reservera sig, att paxa.
  2. häll, berghäll, klipphäll
    Varianter: hælle
    Sammansättningar: helleristning
    Jämför: held, helt, hæld
  3. (transport) refug; förhöjning i vägbanan
    Etymologi: Kombination av betydelserna berghäll och fristad, föreslagen 1902.

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av helle  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hella heller hellene

helle f

  1. häll (platt sten)

helle

  1. hälla, låta rinna, slå, tömma
    Varianter: hella