refug

Svenska

Substantiv

Böjningar av refug	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	refug	refugen	refuger	refugerna
Genitiv	refugs	refugens	refugers	refugernas

refug

1. (transport) upphöjd öliknande yta, byggd av kantstenar och normalt belägen mitt i en körbana på övergångsställen (för att ge gående möjlighet att korsa ett körfält åt gången) och/eller vid vägkorsningar (för att hindra körning över till fel sida av körbanan)

   Ett fordon skall, med vissa undantag, passera till höger om en refug, mittremsa eller liknande anordning.

   Etymologi: Från latinska refugium, "tillflyktsort".

   Jämför: mittremsa

Översättningar

upphöjd plan som skyddsplats för fotgängare

• bokmål: trafikkøy mf, refuge m
• engelska: traffic island ^(en)
• nederländska: vluchtheuvel ^(nl)
• tyska: Verkehrsinsel ^(de) f