upprättelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av upprättelse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	upprättelse	upprättelsen	upprättelser	upprättelserna
Genitiv	upprättelses	upprättelsens	upprättelsers	upprättelsernas

upprättelse

1. allmänt erkännande att beskyllningar varit orättvisa; återställande av någons anseende

   Vanliga konstruktioner: få upprättelse

Översättningar

allmänt erkännande att beskyllningar varit orättvisa

• tyska: Genugtuung ^(de) f