Se även grevé och grève.

Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
greve

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av greve  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ greve greven grevar grevarna
Genitiv greves grevens grevars grevarnas
Som förled i sammansättningar används grev- eller greve-.

greve

  1. en adelstitel
  2. person med grevetitel
 
Etymologi: Sedan fornsvenska greve; av medellågtyska grēve.
Besläktade ord: grevinna, grevskap, grevlig
Sammansättningar: borggreve, grevebrev, grevetitel, majgreve, markgreve, pfalzgreve, riksgreve
Fraser: i grevens tid

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av greve  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ greve greven grever grevene
Genitiv greves grevens grevers grevenes
Not:

grev används som kortare form framför namn

greve m

  1. greve
    Besläktade ord: grevelig, grevinne, grevskap
    Sammansättningar: borggreve, markgreve

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av greve  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ greve greven grever greverne
Genitiv greves grevens grevers grevernes
Not:

grev används som kortare form framför namn

greve u

  1. greve
    Besläktade ord: grevelig, grevinde

FrisiskaRedigera

SubstantivRedigera

greve

  1. greve

ItalienskaRedigera

AdjektivRedigera

greve

  1. tung
  2. vulgär
    Etymologi: Av vulgärlatin *grevis, av latinska gravis.
    Besläktade ord: grevità

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av greve  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ greve greven grevar grevane

greve m

  1. greve

PortugisiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av greve  Singular Plural
Femininum greve greves

greve f

  1. strejk
    Etymologi: Av franska grève.