greve

Se även grevé och grève.

Svenska

Substantiv

Böjningar av greve	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	greve	greven	grevar	grevarna
Genitiv	greves	grevens	grevars	grevarnas
Som förled i sammansättningar används grev- eller greve-.

greve

1. en adelstitel
2. person med grevetitel

Etymologi: Sedan fornsvenska greve; av medellågtyska grēve.

Besläktade ord: grevinna, grevskap, grevlig

Sammansättningar: borggreve, grevebrev, grevetitel, majgreve, markgreve, pfalzgreve, riksgreve

Fraser: i grevens tid

Översättningar

Översättningar

• bokmål: greve ^(no) m
• danska: greve
• engelska: count ^(en) (utom Storbritannien), earl ^(en) (i Storbritannien)
• finska: kreivi ^(fi)
• franska: comte ^(fr) m
• frisiska: greve
• isländska: greifi ^(is)
• italienska: conte ^(it) m
• japanska: 伯爵 ^(ja) (はくしゃく, hakushaku)
• jiddisch: גראַף m (graf)
• katalanska: comte ^(ca) m
• kroatiska: grof m
• latin: comes m
• nederländska: graaf ^(nl) m
• nynorska: greve m
• polska: hrabia ^(pl)
• portugisiska: conde ^(pt) m
• ryska: граф ^(ru) m
• slovenska: grof ^(sl) m
• spanska: conde ^(es) m
• tjeckiska: hrabě ^(cs) m
• turkiska: kont ^(tr) m
• tyska: Graf ^(de) m
• ungerska: gróf ^(hu)

Bokmål

Substantiv

Böjningar av greve	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	greve	greven	grever	grevene
Genitiv	greves	grevens	grevers	grevenes
Not: grev används som kortare form framför namn

greve m

1. greve

   Besläktade ord: grevelig, grevinne, grevskap

   Sammansättningar: borggreve, markgreve

Danska

Substantiv

Böjningar av greve	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	greve	greven	grever	greverne
Genitiv	greves	grevens	grevers	grevernes
Not: grev används som kortare form framför namn

greve u

1. greve

   Besläktade ord: grevelig, grevinde

Frisiska

Substantiv

greve

1. greve

Italienska

Adjektiv

greve

1. tung
2. vulgär

   Etymologi: Av vulgärlatin *grevis, av latinska gravis.

   Besläktade ord: grevità

Nynorska

Substantiv

Böjningar av greve	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	greve	greven	grevar	grevane

greve m

1. greve

Portugisiska

Substantiv

Böjningar av greve	Singular	Plural
Femininum	greve	greves

greve f

1. strejk

   Etymologi: Av franska grève.