borggreve

Svenska

Substantiv

Böjningar av borggreve	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	borggreve	borggreven	borggrevar	borggrevarna
Genitiv	borggreves	borggrevens	borggrevars	borggrevarnas

borggreve

1. (historiskt, i synnerhet om Tyskland) befälhavare över en furstlig borg eller slott med tillhörande marker

   Varianter: burggreve

Översättningar

befälhavare över en furstlig borg eller slott med tillhörande marker

• tyska: Burggraf ^(de) m, Burggräfin ^(de) f