Se även Etikett.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av etikett  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ etikett etiketten etiketter etiketterna
Genitiv etiketts etikettens etiketters etiketternas

etikett u

  1. lapp, ofta självhäftande, för märkning av namn och innehållvaror
    etiketten stod det att vinet kom från Sydafrika.
    Etymologi: Sedan 1779 av franska étiquette, till fornfranska estiquer ”sticka; sätta fast”. Besläktat med sticka och engelska ticket ”biljett”.
    Synonymer: beteckning, märke, märkning
    Besläktade ord: etikettera, etikettering
  2. (oskriven) uppfattning om hur man förväntas uppföra sig; etikettsbrott
    Att det är etikett att hålla kniven i höger och gaffeln i vänster hand innebär inte att det är absolut fel att hålla omvänt.
    Etymologi: Sedan 1773. Ursprungligen i sammansättningen hovetikett, en konkret lista över sociala regler som gällde vid hovet.
    Synonymer: konvenans, sed, skick
    Fraser: vett och etikett

ÖversättningarRedigera