Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av dignitet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dignitet digniteten digniteter digniteterna
Genitiv dignitets dignitetens digniteters digniteternas

dignitet

  1. grad av värde eller rang, placering på rangskala
    Vanliga konstruktioner: av (adjektiv) dignitet
    1997: Namn och nytt (DN):
    Ur förfallet har stigit en 1700-talsherrgård av hög dignitet.
    2022: Örebropolisen om kritiken efter utredningen: ”Agerat fel i ärendet” (SVT):
    – Det är konkurrens med grova våldsbrott, tyvärr får ett sådant här ärende en lägre dignitet...
    Användning: Ibland underförstått att det är av hög placering på rangskalan.
    2004: Nu är det Sierra Nevada som gäller (DN):
    ...ett idrottspris av verklig dignitet.
    Etymologi: Belagt sedan 1545.[1]
    Besläktade ord: dignitär
    Jämför: värdighet
  2. (matematik) produkt av ett antal lika faktorer hopmultiplicerade
    Tredje digniteten av 2 är 8 (beräkningen blir 2⋅2⋅2).
    Etymologi: Belagt sedan 1745. Av franska dignité (”storhet”), av latinska dignitas (”värdighet”), till dignus ("värd; värdig").[1]
    Synonymer: potens

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. 1,0 1,1 Svensk ordbok: "dignitet"