SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av rang  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ rang rangen
Genitiv rangs rangens

rang

  1. plats eller ställning som någon eller något har i förhållande till andra (av samma art) på grund av sin betydelse, sitt värde, sina förtjänster eller dylikt
    Fraser: göra någon rangen stridig, taxonomisk rang
    Sammansättningar: rangordning, rangplats, rangskala, rangställning

ÖversättningarRedigera

VerbRedigera

rang

  1. böjningsform av ringa

TyskaRedigera

VerbRedigera

rang

  1. böjningsform av ringen; (sv: brottas)