rang

Svenska

Substantiv

Böjningar av rang	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rang	rangen	ranger	rangerna
Genitiv	rangs	rangens	rangers	rangernas

rang

1. plats eller ställning som någon eller något har i förhållande till andra (av samma art) på grund av sin betydelse, sitt värde, sina förtjänster eller dylikt

   Fraser: göra någon rangen stridig, taxonomisk rang

   Sammansättningar: rangordning, rangplats, rangskala, rangställning

Översättningar

plats eller ställning

• nederländska: rang ^(nl) m
• polska: ranga ^(pl) f, stopień ^(pl) m
• ryska: чин ^(ru) m
• tyska: Rang ^(de) m

Verb

rang

1. böjningsform av ringa

Tyska

Verb

rang

1. böjningsform av ringen; (sv: brottas)