rang

Svenska

Substantiv

Böjningar av rang	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rang	rangen
Genitiv	rangs	rangens

rang

1. plats eller ställning som någon eller något har i förhållande till andra (av samma art) på grund av sin betydelse, sitt värde, sina förtjänster eller dylikt

   Fraser: göra någon rangen stridig, taxonomisk rang

   Sammansättningar: rangordning, rangplats, rangskala, rangställning

Översättningar

plats eller ställning

• nederländska: rang ^(nl) m
• polska: ranga ^(pl) f, stopień ^(pl) m
• ryska: чин ^(ru) m
• tyska: Rang ^(de) m

Verb

rang

1. böjningsform av ringa

Tyska

Verb

rang

1. böjningsform av ringen; (sv: brottas)