branler
Svenska
redigeraSubstantiv
redigerabranler
- böjningsform av branle
Franska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av branler
|
branler
- uttal: bʁɑ̃le
- (transitivt) vicka, skaka, rucka
- Il a branlé sa tête.
- Han skakade på huvudet.
- Il a branlé sa tête.
- (transitivt) vidröra, nudda vid
- (transitivt, Québec) röra på
- (transitivt, överfört, vardagligt) arbeta
- (reflexivt: se branler, vulgärt) onanera, runka
- (intransitivt, slang, vulgärt) göra, hålla på
- Qu'est-ce que tu branles?
- Vad fan gör du?
- Qu'est-ce que tu branles?
- (transitivt, slang, vulgärt) onanera någon, runka av
- Elle m'a branlé, puis j'ai joui.
- Hon runkade av mig, sen kom jag.
- Elle m'a branlé, puis j'ai joui.
- (reflexivt: se branler, slang, vulgärt) inte bry sig
- Je m'en branle de tes problèmes.
- Jag bryr mig inte ett skit om dina problem.
- Je m'en branle de tes problèmes.
- Etymologi: Sammandragning av fornfranska brandeler, från senlatin *brandulare.
- Besläktade ord: branle, branle-bas, branlée, branlement, branlette, branleur, branleuse