rucka
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av rucka | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | rucka | ruckas |
Presens | ruckar | ruckas |
Preteritum | ruckade | ruckades |
Supinum | ruckat | ruckats |
Imperativ | rucka | – |
Particip | ||
Presens | ruckande, ruckandes | |
Perfekt | ruckad | |
rucka
- flytta något litet från dess ursprungliga plats; särskilt röra fram och tillbaka
- (bildligt) bringa ur normalt tillstånd; ändra på normalt förhållande eller fastställd ordning
- Synonymer: rubba, ändra
- Det händer saker i ens liv då och då som liksom ruckar på bilden av tillvaron.
- Vanliga konstruktioner: rucka på ngt
- Fraser: (konkreta) rucka på principerna
- (om ur) reglera eller inställa för riktig gång