borgare

Svenska

Substantiv

Böjningar av borgare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	borgare	borgaren, vard. borgarn	borgare	borgarna
Genitiv	borgares	borgarens, vard. borgarns	borgares	borgarnas

borgare u

1. (historia) invånare i en stad

   Synonymer: stadsbo

2. (historia) bemedlad invånare i stad som hör till borgarståndet

   1947: Stat och kyrka i Sverige vid medeltidens slut, Gunnar Olsson:

   Redan omkring år 1300 utfärdades förbud för Stockholms borgare att sälja jord eller annan fastighet till frälsemän eller till kyrkan.

3. (politik) person som stödjer högern och dess politik

   1991: Kulturen: En Årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige:

   Efter ståndssamhällets upplösning vid 1800-talets mitt kom borgare att beteckna städernas besuttna medelklass, i motsats till adel, bönder och arbetare.

Besläktade ord: borgerlig, borgerskap

Sammansättningar: borgaradel, borgaraktig, borgarbracka, borgardräkt, borgared, borgarfamilj, borgarfru, borgargård, borgarhem, borgarhus, borgarklass, borgarkvinna, borgarplikt, borgarrätt, borgarskola, borgarstånd, medborgare

Översättningar

bemedlad invånare i stad och del av borgarståndet

• danska: borger ^(da)
• franska: bourgeois ^(fr) m
• tyska: Bürger ^(de) m, Bürgerin ^(de) f