borgarbracka

Svenska

Substantiv

Böjningar av borgarbracka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	borgarbracka	borgarbrackan	borgarbrackor	borgarbrackorna
Genitiv	borgarbrackas	borgarbrackans	borgarbrackors	borgarbrackornas

borgarbracka

1. (slang, nedsättande, politik) person som stödjer högern och dess politik; borgare

   2011 (28 sep): Svetlana Aleksievitj: Ryssarnas medkänsla för alkoholister (Göteborgs-Posten):

   Den som genom träget arbete blir rik betraktas däremot som en borgarbracka och skitstövel, som bör fråntas allt han har.

   Jämför: kälkborgare, småborgare, spetsborgare

   Användning: Används främst av folk med vänsterorienterade åsikter mot sådant med högerorienterade.