blecka

Svenska

Substantiv

Böjningar av blecka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blecka	bleckan	bleckor	bleckorna
Genitiv	bleckas	bleckans	bleckors	bleckornas

blecka

1. (drycker) snaps (tidigare kronsup), särskilt om serverad i snapsglas av tenn eller dito metall

   Synonymer: järn

   Etymologi: Till bleck (”tunn metallplåt”), efter snapsglas i dito material. Synonymen järn har samma etymologi.

   Varianter: bläcka

2. (skogsbruk) äldre regional variant till bläcka

   Etymologi: Härrörande bland annat Svealand och Gästrikland.

   Varianter: bleck

   Jämför: bleka (Blekinge, Småland), blekka (Närke)