bläcka

Svenska

Substantiv

Böjningar av bläcka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bläcka	bläckan	bläckor	bläckorna
Genitiv	bläckas	bläckans	bläckors	bläckornas

bläcka

bläcka (skogsbruk), artificiell exempelbild

1. (skogsbruk) ljust märke i träd åstadkommet genom borthuggande av bark och ytved

   Varianter: bläck, bläckning; (äldre varianter) bleck, blecka, blek, bleka, blekk, blekka

   Sammansättningar: stämplingsbläcka

   Etymologi: Till samma rot som blek (jämför näck till naken). Blek har varit en regional variant i bland annat Småland och Blekinge, med varianten blekk och blekka i Närke. Kognat är norska bokmål blik, finska bliku bläku i samma betydelse.

   Besläktade ord: bläckande, bläckning

   Jämför: bleka

2. (drycker, ålderdomligt) äldre stavningsvariant av blecka (kronsup, snaps)

   Etymologi: Till bleck (”tunn metallplåt”).

Översättningar

skogsbruk

• finska: bliku, bläku
• norska:
  • bokmål: blik