öre

Se även ore och øre.

Svenska

Substantiv

Böjningar av öre 1.1-1.2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	öre	öret	öre, ören	örena
Genitiv	öres	örets	öres, örens	örenas

1 öre kopparmynt 1724

öre

1. (pengar) en hundradels krona

   Ledande bensinbolag sänkte på fredagen sina riktpriser på bensin med 15 öre per liter.

   Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 800-talet eller belagt i språket sedan 900-talet På fornsvenska ø̄re.

   Sammansättningar: ettöring, femtioöring, femtiöring, femöring, tioöring, tjugofemöring, tvåöring, öresavrundning

   Fraser: räkna kronor och ören, ett öre är också pengar, på öret, rött öre, vända på en femöring, inte ha ett rött öre, inte vilja ge ett rött öre för, inte värd ett rött öre

   Se även: lösöre

Översättningar

hundradels krona

• bokmål: øre ^(no)
• danska: øre ^(da)
• nederländska: öre ^(nl) mf
• tyska: Öre ^(de)