ödeland

Svenska

Substantiv

Böjningar av ödeland	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ödeland	ödelandet
Genitiv	ödelands	ödelandets

ödeland n

1. avlägset område där det knappt finns någon bebyggelse eller mänsklig närvaro

   1801 (3 jan): Wälsignelsen. (Åbo Tidning), Frans Michael Franzén:

   I en hydda nära Fiällen, ensam på et ödeland, hördes bakom dörrn en hand, famla sent om nyårsqwällen.

   Synonymer: obygd, vildmark, tassemark, ödemark

Översättningar

avlägset område där det knappt finns någon bebyggelse eller mänsklig närvaro

• spanska: malpaís m
• tyska: Ödland ^(de) n